Historia | Källviks samfällighetsförening

Intervju Elionora Stenhammar

Några kilometer öster om Loftahammar, nästan ända ute vid havsbandet ligger Källvik. Där finns en rad moderna sommarvillor i ett stort område, men där finns också det gamla Källvik med anor från brunnstiden i slutet av 1800-talet. I ett av de gamla husen i Källvik, Stenhammarsvillan bor Elionora Stenhammar, kallad Nora och i dag 88 år gammal. Hon är född och uppvuxen vid gården Kullen i Bågvik i Loftahammar, men kom till Källvik 1932 som 19-åring, efter att hon arbetat några år i Västervik. På den tiden var Källvik en utpräglad brunnsort med hotell, badhus och brunnssalong.

"Vi startade då vår rörelse, att hyra ut rum till sommargäster. Det gjorde vi från 1933 och fram till 1945 då hotellet i Källvik brann ner till grunden. En massa landstormsgubbar, som skulle bevaka våra kuster under kriget fanns bland våra gäster. ibland kunde det vara sju-åtta, men ofta upp emot 50 man. Under den här tiden gick båtarna Tjust och Gamleby i reguljär trafik mellan Västervik och Stockholm och ofta möttes båtarna här i Källvik. Då var det folkvandring till bryggorna för att titta när de fina herrskapen kom till Källvik från Stockholm för att bo några veckor på hotellet eller i någon av villorna jag hyrde på den tiden. Båtarna gick den här traden från början av 1880 och fram till 1944-45, då en av båtarna blev vrak, medan den andra såldes till Holland", säger Nora med nostalgi i blicken då hon tittar ut över Källviken. "Fartyget Stegsund trafikerade då sträckan Källvik-Västervik två gånger i veckan och Västervik-Helgenäs en gång i veckan. Dessutom blev det en del lustturer i skärgården. Stegsund gick här från början av 1900-talet till mitten av 40-talet."

Nora Stenhammar berättar vidare: "Efter att hotellet här i Källvik brunnit började vi på allvar med Källviks Brunns pensionat. Jag hyrde 18 hus. Där kunde jag ha mellan 150 och 200 gäster i de 50 rummen. För att klara detta hade jag 25 flickor, som jobbade hos mig med servering, tvätt, städning och en del andra sysslor. Gästerna skulle ha tre rejäla mål mat om dagen och dessutom kvällsté, så det var fullt upp att göra för jämnan. Många av gästerna gick både morgon och kväll till brunnen nere vid sjön för att dricka av det järnhaltiga vattnet För en del kurer skulle man dricka brunn upp till tio glas per gång, varje dag i upp till tre veckor. Ofta var det kurer på just tre veckor som gällde för att det skulle göra nytta. Det var oerhört mycket folk som kom hit just för att dricka ur den järnhaltiga brunnen. Den upptäcktes i slutet av 1700-talet och där själva brunnshuset än i dag finns kvar."

Skansen är det äldsta huset i Källvik. Det byggdes i slutet av 1700-talet. Källviks Brunns pensionat byggdes 1884. De flesta husen i området är från den här tidsepoken. Hela området i Källsvik och brunnsmiljön är i stort sett intakt så som det såg ut på den tiden då de fina damerna kom gående sina långa vita klänningar, jättestora hattar och paraplyer för skydd mot solen.

Från alla åren har Nora Stenhammar en hel del roliga minnen att berätta. Bland annat om tiden då Povel Ramel bodde i Källvik
" Han kom hit till Källvik tillsammans med sin farmor, friherrinnan Ramel omkring 1925, då Povel bara var fem år. Den första tiden eller under drygt två år bodde de hos oss här på pensionatet. Under åren 1925 till 1939 bodde de sedan här i Källvik varje sommar. Under de senare åren spelade och sjöng Povel Ramel många gånger för gästerna på hotellet, där han framförde sin revy Sommarfräknar för första gängen.
Under den tiden höll han till här på pensionatet och repeterade in sina nummer. Det var faktiskt just under Sommarfräknar som den mycket berömda "Sorglösa brunn" kom till", vet Nora Stenhammar.

Innan vi avslutar vår lilla pratstund berättar hon också om den brunnssalong som fanns i Källvik från 1800-talet och fram till mitten av 1950-talet. " Alla de gamla fin husen fick olika namn. Där finns än i dag Societetshuset, Läkarvillan. Hotellvillan. Slottet, Majorsvillan, Tuvan, Paddan, Ekbergsvillan och många andra".

En vandring i det vackra Källvik med sin fina brunnsmiljö är att rekommendera. Det är verklig nostalgi att ta en promenad för att titta på dessa fina kulturbyggnader samtidigt som man kan göra ett besök vid den gamla brunnen

Text:
Ingemar Petersson